A Blog By Pernilla Johansson

Har arbetat min sista dag som sommarvikarie på Örgrytehemmet idag... de sista två veckorna har jag nog jobbat lika många timmar som jag sammanlagt gjorde under de fem första veckorna. Därför mitt klena engagemang för min blogg, ja för internet helt och hållet. Har man jobbat 12-21.15 är inte datorn prioriterad för mig på kvällen, däremot dusch, mat och samtal med sambon. Att jag har ett så sunt förhållande till datorn är jag mycket glad för, även om det får mig att låta som om jag vore 60 år gammal. Men det är som jag alltid sagt, jag är född i fel årtionde, kanske till och med i fel århundrande. Jo, så är det nog, hade jag levt på artonhundratalet hade jag varit bondmora och väntat min tredje unge vid det här laget och antagligen varit NÖJD med det! Blir man någonsin nöjd nuförtiden? Å andra sidan hade jag inte haft rösträtt och jag hade ständigt förväntats ta hand om allt hushållsarbete... så hur ska man ha det egentligen? Var det bättre förr? Har man egentligen rätt att vara nostalgisk satt jag och tänkte på på vagnen hem idag. Det är konstigt hur utomordentligt smarta och fria tankar man tänker när man sitter och tittar (utan att se) ut på världen utanför spårvagnsfönstret. I alla fall så tänkte jag på hur världen och samhället ständigt förändras, i stort och smått, politiskt klimat, mat, seder och bruk, vägnätet, ja ALLT. Har man då rätt att vara sentimental och säga den nötta frasen "det var bättre förr"? Nej, det har man ju egentligen inte för ett samhälle förändras ständigt, ett samhälle SKA förändras. Om inget någonsin hade förändrats, hur fan hade världen då sett ut? Så därför får man faktiskt bita ihop, och förhoppningsvis själv bidra med att världen förändras i den riktning man själv önskar. Att klaga och drömma sig tillbaka löser ingenting.

Nu ska jag vika lite tvätt, sedan blir det läggdags.

Såg för övrigt "The reader" ikväll, bra film.

---