A Blog By Pernilla Johansson

Den här bron över Kvibergsbäcken passerade jag i söndags och då såg det inte direkt ut som när jag passerade den på midsommardagen...  och inte heller såg det ut som när jag passerade den på nyårsdagen! Känns längesedan det var sommar, och längesedan det var vinter. Vi börjar bli färdiga med hösten nu känner jag.

---

I sit and wait
Does an angel contemplate my fate
And do they know
The places where we go
When we're grey and old
'Cause I have been told
That salvation lets their wings unfold
So when I'm lying in my bed
Thoughts running through my head
And I feel the love is dead
I'm loving angels instead

And through it all she offers me protection
A lot of love and affection
Whether I'm right or wrong
And down the waterfall
Wherever it may take me
I know that life won't break me
When I come to call, she won't forsake me
I'm loving angels instead

---

 

Denna dag utnämner jag till den tråkigaste och mest oinspirerande dagen på länge! Tjocka tunga moln över både Göteborg och mitt sinne... Men då får man vara glad över det lilla, som t e x att jag äntligen fått tummen ur och bokat både läkartid och tandläkartid!

---

När fan blir gammal blir han religiös eller vad man nu brukar säga! Haha, japp, Pernilla är numera en kaffedrickare! Ett ovanligt epitet att ta i sin mun känner jag, men så är det! Jag drack två koppar svart kaffe på raken tidigare i höstas och då blev jag nästan lika hög som Djungel-George:

---

Nu sitter jag i skolan och skriver på en inlämningsuppgift i kursen "Pedagogiska perspektiv på logopedens arbete". Jag vet! Det är söndag, då "ska" man inte vara i skolan. Men då ska DU veta att jag aldrig får nått gjort hemma! Så det är ren självbevarelsedrift som piskat på mig och fört mig till skolan idag :)

Men egenligen är det ju helt galet att sitta inomhus en dag som denna, dessutom i ett rum utan fönster som jag gör just nu. Det är ju värsta vårdagen ute! Idag skulle man tagit en lång promenad utmed havet :) Rätt gött ändå tycker jag att vinterkylan håller sig på avstånd, den lär vi vår beskärda del av så småningom ändå.

Det är lite roligt ändå, att vi hade det betydligt kallare när den här bilden togs, för två månader sedan, än vad vi har idag! Från sommarens fjällvandring, bilden är från den 21 aug. och vi har 3 grader "varmt". Idag är det väl minst 12 grader i Göteborg!

---

 

Ja, det är verkligen en ekvation som förbryllar mig. Jag gör inget annat än att diska men ändå ser min diskbänk ständigt ut så här:

Det här går över mitt förstånd! ;)

---

5 oktober 2005. Vi firar Katarina som fyller 18 år. Restaurang Oliven, Borås. Jag, Katarina, Malin.

---

Ikväll har jag varit på en föreläsning på stadsdelskontoret i Bergsjön som Östra Göteborgs familjehem- och kontaktverksamhet inbjöd till. Har varit på en föreläsning som de ordnat innan och den var väldigt bra och inspirerande så jag var inte sen att anmäla mig till kvällens föreläsning. Det var psykiatern Håkan Andersson som pratade och det var så jäkla bra, rent ut sagt! Skratt och allvar om vartannat. Han pratade om livet i allmänhet och alla de krav vi omges av i synnerhet. "Något att leva av, något att leva med och något att leva för" var ett av temana och "Resultatinriktat jobb och kravmärkt livsstil - är det konstig att man får prestationsångest?" var det andra.

Håkan avslutade sin föreläsning med att säga att vi måste öva upp vår "skruttkompetens", d.v.s. vi måste börja tänka mer i banor av "det är inte mycket med mig men det duger ändå!" Vi måste få känna att vi har ett värde som människor trots våra fel och brister. Om man är högpresterande eller ej spelar egentligen ingen roll, som människa är man lika mycket värd. Man ska inte behöva bekymra sig över sitt värde, för då hamnar man så lätt i en självupptagenhet betonade han.

"Då är det bättre att tillhöra skruttklubben och tänka: det är inte mycket med mig men det får la va så! Det handlar om att ta emot och ge ut, låta livet rinna genom sig"

Tack Håkan!

---

Idag har jag varit ute på Lilla Amundön nere i Hovås och lyssnat på en föreläsning. Så underbart vackert var det därute! Det är synd att man inte bättre utnyttjar det faktum att man bor så nära havet.

---

Jag som på många sätt redan beter mig som en riktig pensionär (känner t.ex. en väldig glädje över att komma upp tidigt på lördagsmornar och cykla till Willys och storhandla...) har såklart en klippbok där jag klistrar in saker jag rivit ut från diverse tidningar (vet egentligen hur "pensionärigt" det är men min mormor gör det iallafall!). Det kan handla om film-, musik- och boktips, bilder på snygga frisyrer eller smarta saker som folk sagt. Och dagens blogginlägg tänkte jag avsluta med just en fin och tänkvärd sak som Ashton Kutcher tydligen sagt:

---

Det här klippet gör mig så glad! Jag älskar människor! Och jag älskar framförallt människor när de dansar! Snälla, titta på hela, det är så underbart! Älskar låten också.

---

Jag klarade uppdraget som Anna och Sara gett mig inför min helg i Linköping - åka linbana!

Och det var himla kul att träffa Jennie igen!



Och det var kul att festa också!



Och det var höstigt och fint i Linköping!

---

Sitter hemma och fredagsslappar lite. Blev sovmorgon idag vilket var välbehövligt. Ska strax ta mig ur den här lilla pausen dock och fortsätta röja i lägenheten och få lite plugg gjort. Kikade just på nån repris av "Gokväll" på SVT, regissören Ruben Östlund var där och pratade om sin nya film "Play", den verkar sevärd! Säkert en tankeväckande film. Ruben sa också en fin sak angående närvaro : "Även om man inte tycker något är roligt kan man ändå uppleva en situation som rik". Det får bli fredagens citat att fundera kring!

---

Nu lämnar jag skolarbetet och alla böcker för att under några timmar roa mig på Universeum! Blir nog mitt tionde besök där typ, alltid lika kul :)

---

Idag säger vi grattis till Björn!

---