A Blog By Pernilla Johansson

I fredags såg jag alltså U2 på Ullevi. Grymt bra är bara förnamnet! Jag och Katarina åkte in och ställde oss i kön vid halv tre på eftermiddagen. Att gå på konsert handlar egentligen mycket om väntan. Först spenderades fyra timmar i kön utanför, sedan två timmars väntetid inne på arenan innan förbandet (Snow Patrol) gick på scenen och efter det ytterligare en timmes väntan innan U2 började spela. Snow Patrol hade jag inte sett fram emot att se, mest bara för att jag tycker det är onödigt med förband. Ingen lyssnar egentligen på dem, alla bara väntar på huvudbandet, det är ju de man har gått dit för att se, inte förbandet. Hur som helst var Snow Patrol en glad överaskning som jag med glädje kommer att lyssna mer på hädanefter.

När jag och Katarina stått någon timme i kön utanför Ullevi mötte även pappa, mamma och Malin upp så att hela familjen var samlad! Och hur var dom nu då, U2? Jo, dom var braaaaa :) Skön mix mellan gamla låtar (såklart de flesta av deras största hits, som Beautiful Day, One, Sunday Bloody Sunday (oh, vad glad jag blev över att få höra den!!) Pride, Where The Streets Have No Name och With or Without You) och nya låtar (tex Magnificent (som bara växer och växer ju mer man hör den), I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight och avslutningen med helt underbara låten Moment Of Surrender).

Mot mitten av konserten lossnade det det verkligen (Stuck in A Moment var såååå bra) och bandet var helt fantastiska. Dock kan jag känna att det ändå var lite av en vanlig dag på jobbet för dem, den där riktiga glöden kom inte fram. Enligt recencenterna hade lördagens konsert varit bättre, men skriver de inte alltid så när ett band ger två konserter? Första konserten ses som någon typ av uppvärming för att "känna på arenan" medans andra konserten är den då det verkligen ges allt. Ja, om det stämmer får väl vara osagt men lite av ett journalisttrick tycker jag allt det verkar vara. Sedan tycker jag publiken var lite lam också. På tidigare stora konserter jag varit på (Spingsteen, Iron Maiden m.m.) har publiken varit mer "med" och hoppat, gapat, sjungit med och framförallt t r ä n g t s mer! Nu stod vi inte heller bland de allra främsta leden, vilket jag ångrar lite. Det ska vara trångt, det ska vara galet och bandet ska vara som en magnet som drar till sig publiken. Lite av denna känsla saknade jag i fredags tyvärr. Men av det var en fantastisk upplevelse ändå råder det inga tvivel om, jag säger som Malin; jag ger konserten fyra plus av fem möjliga!

Avslutar med att lägga in några av mina bilder jag tog, en del av dem blev faktiskt helt okej. Vår tre år gamla Canon digital-kamera kan när den vill ;)